Anutin: Ingen viceguvernör i Phuket kan omplacera guvernören – kräver faktakoll

Premiärminister och inrikesminister Anutin Charnvirakul sade vid ett policymöte i inrikesministeriet den 15 juni att påståenden som spridits på sociala medier om att en viceguvernör i Phuket skulle kunna omplacera Phukets guvernör var falska. Han sade att saken borde faktagranskas.

Frågan togs upp efter att Phukets guvernör Nirat Pongsitthaworn hade avslutat sin genomgång för mötet om inflytelserika personer i provinsen. Anutin hänvisade till uppgifter på nätet om en konflikt i Phuket och frågade vem som påstods försöka få bort guvernören.

Enligt rapporten svarade Nirat att det bara var premiärministern som kunde omplacera honom. Anutin sade att om en sådan rapport hade lämnats in skulle han hålla Phukets guvernör ansvarig, eftersom en guvernör måste ha tillsyn över sina underordnade. Han sade också att Nirat inte var en vanlig guvernör och beskrev honom som tidigare generaldirektör för departementet för provinsförvaltning.

Inrikesministeriets permanente sekreterare Arsit Sampantharat sade att en provinsguvernör fungerar som regeringens representant i provinsen och måste hantera problem samt värna förtroendet för förvaltningen.

Mötet blev mer spänt när Anutin läste upp inlägg på sociala medier om Phuket, där det bland annat fanns anklagelser om intrång på allmän mark, kopplingar till inflytelserika personer och påståenden om en maktkamp mellan Phukets guvernör och en viceguvernör som kallades ”Deputy Seafood”. Inläggen som citerades i rapporten innehöll anklagelser om att en medarbetare till viceguvernören hade tagit mark bakom Cherng Talay-polisstationen och strandområden i anspråk för egen vinning. De ifrågasatte också om guvernören eller viceguvernören hade starkare politiskt stöd.

Anutin sade att han inte trodde på allt som publicerades på nätet, men att återkommande kritik måste granskas mot fakta. Han sade att det kan finnas eld där det finns rök och frågade vad som skulle göras om inflytelserika personer fanns i inrikesministeriets egen organisation, efter att han redan hade beordrat krafttag mot sådana personer. Han sade att det mest oroande vore om statliga tjänstemän stödde olagliga handlingar och att han inte skulle tillåta det i inrikesministeriet.

Han frågade därefter om personen som nämndes i inläggen var närvarande vid mötet och sade att han inte kände personen. Arsit bad också upprepade gånger att personen som åsyftades skulle identifieras. Han sade att sådana rapporter påverkade bilden av både provinsen och ministeriet och att den som felaktigt anklagats borde få redogöra för fakta.

Phukets guvernör sade att alla viceguvernörer var närvarande och föreslog att ministeriet skulle tillsätta en kommitté på ministernivå för att utreda saken rättvist för alla parter.

Under diskussionen sade en viceguvernör med smeknamnet ”Kung”, alltså räka, att det fanns en annan viceguvernör med samma smeknamn. Han bad att få lämna en skriftlig förklaring eftersom flera parter var inblandade. Enligt rapporten skulle viceguvernören senare lämna en skriftlig redogörelse för fakta, och Anutin instruerade att den skulle skickas via inrikesministeriets permanente sekreterare. Rapporten identifierade personen som Anutin frågade om som Phukets viceguvernör Theerapong Chuaychu.

Anutin sade att ingen viceguvernör hade befogenhet att omplacera en provinsguvernör och kallade ett sådant påstående omöjligt, absurt och osant. Han beskrev det också som ”idiotiskt”. Han sade att befogenheten att utnämna eller omplacera guvernörer utövas genom inrikesministeriets formella process, som leds av den permanente sekreteraren och inrikesministern innan ärendet läggs fram för regeringen. Den som hävdade sig ha makt att omplacera en guvernör talade inte sanning, sade han.

Han tillade att han ville att den permanente sekreteraren och Phukets guvernör skulle diskutera saken och ge honom ett svar före hans planerade resa till Ryssland den 16 juni. Han sade också att han själv skulle kräva den permanente sekreteraren på svar om det han kallade ett misslyckande i personalhanteringen.

Efter mötet sade Anutin att stämningen inte hade varit så spänd som vissa bedömare antytt och beskrev diskussionen som en varning till alla myndigheter att fortsätta slå ner på inflytelserika personer och bekämpa brottslighet på allvar. Han sade också att uppgifter om en samarbetskonflikt mellan Phukets guvernör och en viceguvernör saknade grund, medan den permanente sekreteraren skulle utreda frågan utifrån fakta.

Anutin tillade att problemet med inflytelserika personer i Phuket inte var över och sade att det fanns uppgifter om att vittnen hade hotats tills några ändrade sina uttalanden. Han sade att han hade beordrat Phukets guvernör att vidta kraftfulla åtgärder i frågan. Han sade också att rykten om att en viceguvernör skulle kunna omplacera en guvernör inte borde tas på allvar och liknade påståendet vid ett skämt.